Den första kolonin utgjordes av en gosse som tillsammans med sina föräldrar vistades hos en ”medlems familj” i Ånn, Jämtland. Det var sommaren 1895, och det är i styrelsens berättelse från 1899 som detta framkommer. Detta sporrade föräldrarna att försöka ge flera barn möjlighet att åka till fjällen, kanske i grupp. För att skaffa medel, arbetade man i Stockholm under vintern 1895 – 96 med information, kontaktverksamhet och tillverkning av diverse saker inför en basar våren 1896. Inkomsten uppgick till 800 kronor som fick disponeras till utrustning av en koloni. Tidningen Iduns redaktion skänkte så mycket inventarier som föreningen ansåg sig behöva. Överstyrelsen för Stockholms folkskolor bidrog med 1.000 kronor. Det bildades en tillfällig styrelse för kolonin. Där ingick bland andra överståthållaren, friherre Tham, några folkskoleinspektörer och lärare.

Styrelsen gjorde upp med Statens Järnvägar om nedsatta biljettpriser och hyrde därefter en bondgård i Vallan, nära Ånns järnvägsstation.

De första barnen

De första lyckliga kolonibarnen var 15 till antalet, 6 gossar och 9 flickor. De var utvalda, en eller två från varje församling i Stockholm. De utvaldes särskilt bland svaga och bröstklena barn. Barnen blev under vistelsen friskare och starkare meddelade skolläkarna under hösten.

Året därpå, 1897, kunde man skicka upp 16 barn. Även detta år ökade barnen i vikt med 1–3 kilo eller 1,63 i medeltal. Barnen förbättrades också från bröståkommorna.

År 1898 kunde 9 gossar och 8 flickor sändas iväg. Det året ordnade en privatperson en konsert i Jakobs kyrka där föreningen fick in hela 1000 kronor genom detta initiativ.

Medlemmar av rang stärker ekonomin

Flera av den kungliga familjens medlemmar visade stort intresse för fjällkoloniverksamheten och i samband med att de tecknade sig som stiftande medlemmar kom ytterligare medel in via sådana familjer och personer som Julie Blomquist, född Björk, som stiftade begreppet Fjällkolonin; von Schéele, professor och ordförande i föreningen en tid samt Dymlings, Fränkels, Fürstenbergs, Hamiltons, Lichtenstein, Bruno Liljefors, Liljewalcks, Posse, Sachs Sager Schartau, Schubert, Sucksdorff, Wachtmeister, Wicander med flera.

Skolfolk var också medlemmar som överlärare Axel Blomqvist och lärarinnan Hedvig Rinander som också var den första föreståndarinnan för kolonierna.

Utöver de här uppräknade personerna var det många anonyma bidragsgivare och anställda.

Egen fjällkoloni tar form

Efter tre ”försöksår” bestämde man sig för att, ”på ett stadigvarande sätt realisera planerna om fjällkolonier.” Man satte in en annons i Stockholms dagliga tidningar – i mars 1899 – där bland annat HKH hertiginnan av Västergötland undertecknade ett upprop i vilket framkom att ”stiftande ledamot skulle erlägga en avgift om 300 kronor”. På det sättet fick man in hela 12.000 kronor.

Den 27 juni år 1899 köpte föreningen Valla nr 1 i Åre socken för 3.500 kronor och tillträdde 15 juli. I priset ingick ved, huggen skog och framkört virke till reparationer.

Arrendatorn – anonym men nödvändig

Valla låg1 km från Ånns järnvägsstation. Gården var på 109 hektar, varav 5 hektar odlad mark. Dit skaffades en arrendator, som fick disponera ladugårdsbyggnaden och logen. Han skulle betala 100 kronor per år i arrende och skulle lämna 15 liter mjölk per dag, under kolonitid. Priset för mjölken skulle vara 10 öre litern. Dessutom skulle denne man — utan ersättning — sköta de kor som kolonin ansåg sig behöva införskaffa. Han skulle också hugga ved och utföra andra för kolonin nödvändiga uppgifter.

Första Kolonibyggnaden klar hösten 1899

Byggmästare Karlsson från Östersund fick i uppdrag att bygga kolonibyggnaden. Redan i november 1899 var byggnaden under tak. Det blev tre sovsalar, tre mindre rum för barnens vårdarinnor, matsal, kök, jungfrukammare, badrum och isoleringsrum. Alltsammans hade kostat 10.248 kronor.
En bra källare och en ny brunn hade grävts. Golven hade blivit oljeindränkta, ladugården reparerad, mer mark uppodlad för att få mer foder till korna. Arbetet med uppodlingen fick arrendatorn extra betalt för.

Exempel på utgifter för 1899 års koloni:

Järnvägsbiljetter till Ånn tur och retur 521 kronor totalt för alla resande.
Hyra för lokaler och ved till extra rum 300 kronor.
Jungfruns lön 30 kronor. Matvaror 735 kronor.
Tillsammans blev det 1.586 kronor.

Kostnaden per barn inklusive resa blev 52 kronor för de 64 kolonidagarna. Till att börja med hade endast föreståndarinnan ersättning. De så kallade vårdarinnorna fick vänta några år innan de fick någon lön. Barnens föräldrar betalade 30 kronor i avgift per barn för kolonisommaren 1899.

Föreningens sekreterare, Bengt Oxenstierna, arbetade många år för föreningen och hans kontakter bidrog nog till att det var lättare att få bidrag och medlemmar. Han ordnade bland annat ett lotteri med en tavla av Carl Larsson — möjligen skänkt.

Verksamheten på sju gårdar

1933 hade föreningen utökat verksamheten så att man disponerade plats på gårdar vid namn Björkhagen, Dalen, Fjällåsen, Fängenhällarna, Granlunda och Majhem.